NFH

En färgsprakande vävare som älskar vilda ryor

Slöjd är höjden av njutning här i livet. Därför presenterar vi från och med nu Veckans slöjdhöjdare. Först ut är formgivaren och handvävaren Miriam Parkman.

Foto: Miriam Parkman

Namn: Miriam Parkman
Yrke: textilformgivare och handvävare
Bor: i Jakobsberg, norr om Stockholm

– Varpen är som ett papper som man kan fylla med färger och mönster genom inslagen. Jag gör inte så många förlagor, utan skapar medan jag väver, berättar Miriam Parkman.

Miriam är en ung textilformgivare som precis har slagit till och köpt sin första Öxabäck kontramarschvävstol, som är något av en vävstolarnas Rolls Royce. Den hade tillhört formgivaren Ylva Kongbäck och Miriam kände direkt när hon såg vävstolen att hon måste slå till.

Även skytteln som hörde till var det något speciellt med.

– Det är något visst med rätt verktyg. Den skytteln glider så lätt och passar så bra. Den är precis lagom tung och ganska bred så den trasslar inte in sig. Det känns fint att ha vävstolen efter Ylva, tycker Miriam.

Det är bara fyra år sedan hon började på Handarbetets Vänners skolalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster på Djurgården i Stockholm och innan dess hade hon knappt vävt något alls.

– Men efter bara en vecka på HV kändes det rätt. Vävningen var ett format som passade mig. Det var det här jag ville göra!

Favoritteknikerna är röllakan och rya. Miriam väver färgsprakande sådana.

Foto: Miriam Parkman

– Jag färgar nästan allt mitt material själv och det får gärna bli flammigt för att få mer liv.

Men hon tycker också att det är roligt att väva beklädnadstyger.

– Det slutar aldrig att fascinera mig att tänka på hur kjolen jag har på mig växte fram genom att jag först färgade garnet, sedan varpade, gjorde inslag på spolar, vävde och sedan sydde tyget till ett plagg. Det är en magisk ekvation.

– Många förknippar vävning med trasmattor som någon mormor eller farmor vävde och tror att det är det enda man kan göra. Men även jeansen de har på sig är vävda, till exempel. Det finns en väldig mångfald bland det man kan göra, påpekar hon.

Nu har Miriam en plats för sig och sin vävstol i Studio Supersjulänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster i Årsta.

Foto: Martina Ankarfyr

– Vi är en ny grupp som består av sju vävare som alla har handvävning som bas – men alla har olika stilar. Vi är mellan 25 och 33 år gamla och pratar mycket om hur vi ska kunna överleva på vävningen. Men vi är positiva och tror att det ska gå. Många av oss har andra jobb vid sidan av, själv har jag ett butiksjobb. Det är skönt att slippa tänka att varje inslag ska vara lönsamt, för det hämmar. Nu kan jag slappna av och längta till ateljén.

Efter en dag i butiken kan Miriam skynda sig dit för att få andas in miljön och sätta sig i vävstolen – om det så bara blir tio minuters vävning. Ändå känns det som om hon då hunnit göra något värdefullt.

– Ibland kommer jag in i ett kreativt flow och kan fyllas av en vördnad inför de lösa trådarna och mekanismen I vävstolen. Det är en sådan kraftfull maskin som man ändå kan styra – och som i början verkade så obegripbar. Andra gånger sitter jag bara och stirrar på skytteln i handen och undrar varför jag gör det här…

Det var en sådan dag ganska nyligen, när Miriam hade en tillfällig dipp och satt ensam i ateljén och funderade på om hon skulle bli tvungen att tona ner sitt formspråk och dämpa sina häftiga färger, som hon kollade sin mejl och upptäckte att hon fått stipendium från Hemslöjdenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster – för andra året i rad.

– Det kom precis vid rätt tidpunkt och i motiveringen nämnde de just sådant som jag hade suttit där och tvivlat på.

Stipendiet ska Miriam använda för att kunna göra sin debututställning någon gång under 2018.

– Jag ska köpa material så att det räcker till väldigt många ryor och bildvävar. Jag äskar att ryor tar så mycket plats och att det inte går att göra en stilren rya! Jag kommer att ha många motiv från Mexico, där jag var på praktik under våren.

 

Slöjd är höjden av njutning här i livet och vi är många som ägnar oss åt slöjd på olika sätt: slöjdar själva eller älskar slöjdade saker, gamla som nya. När så mycket annat i dagens samhälle måste vara lukrativt, rationellt och ständigt förändringsbart är slöjden underbart motvalls, egensinnig och tidsödande. Därför presenterar Nämnden för hemslöjdsfrågor från och med nu ”Veckans slöjdhöjdare”. Det kan vara en person, ett föremål, en teknik eller en plats för slöjd. Välkommen att tycka och tipsa!