NFH

Jag får knäppa idéer som jag måste få testa!

Veckans slöjdhöjdare Mattias Broström berättar varför han blev hemslöjdskonsulent och delar ett bra tips för förvaring av små, vassa verktyg.

Foto: Johanne Ländin

Namn: Mattias Broström
Yrke: Länshemslöjdskonsulent
Bor: Hökarängen, Farsta

Egentligen hade Mattias Broström som tolvåring bestämt sig för att bli konstnär – men i sena tonåren vaknade hans intresse för hantverk, främst snickeri.

– Det fanns ingen i slöjdare i släkten eller bland familjens vänner, men jag var vetgirig och lärde mig på egen hand, berättar Mattias.

– En stor inspirationskälla var biblioteket. Där lånade jag även utländska böcker som jag lyckades luska reda på – det här var ju långt innan internet fanns.

En lånebok om knivar fick honom, till exempel, att knacka loss skaftet på en gammal Morakniv hemma och göra ett eget skaft.

– Men jag är också utbildad slöjdare och har gått på Sätergläntan.

Det är inte det färdiga föremålet som lockar Mattias att slöjda, utan själva processen: Att få en idé och testa den. Att få utforska och experimentera.

– Jag är ganska uppfinningsrik och har en del knäppa idéer jag vill prova. Jag är egentligen en ganska dålig slöjdare, i alla fall om man ser slöjd som en produktionsmetod. En duktig slöjdare kan göra samma sak flera gånger, men jag har inte det tålamodet. Jag gör en grej en gång och sedan vill jag göra något nytt. Annars hade mitt hem varit fullt av färdig slöjd i stället för verktyg och material…

Han visar hur han använder gamla vinkorkar som en praktisk, enkel och billig lösning för att skydda sina små skärande verktyg, som täljknivar, karvsnittsknivar, skedknivar och bildhuggarjärn.

– Det gör att man kan lägga ner dem i en hög utan att de tar skada och är lika vassa nästa gång man tar fram dem. Jag använder naturkork eftersom det är behagligare, men det borde gå lika bra med syntetiska korkar.

Mattias är förtjust i att tälja och de små miniverktygen har han samlat på sig för att kunna göra dekorskärningar och mönster på skedar, skålar, små askar eller smycken.

Men redan som tonåring fascinerades han allra mest av sådant hantverk som varit ett yrke för tidigare generationer men inte längre är det, som hjulmakare och tunnbindare.

– Jag såg all denna kunskap som var på väg att försvinna och som ung idealist tänkte jag att jag kunde rädda denna kunskap.

Det är också delvis därför han blev hemslöjdskonsulent.

– Slöjden är en hobby för många och mycket av vårt arbete som hemslöjdskonsulenter har fokus på människan. Men en av sakerna som fick mig intresserad av slöjd är kunskapen om material och tekniker. Kunskap som är särskilt viktig nu i dagens stressade samhälle. Det kan till och med visa sig vara en livsviktig kunskap att ha, säger Mattias.

För det finns fortfarande ställen i världen där vanliga människor som du och jag inte skulle klara sig utan kunskapen om hur man bygger hus och reparerar saker som går sönder. Det är ett nyttigt perspektiv för oss att tänka på – vi som lever i en mycket mer skyddad miljö.

I efterhand har Mattias förstått att hans sökande efter den kunskapen om olika gamla hantverk också var en strävan efter frihet och oberoende.

 

Slöjd är höjden av njutning här i livet och vi är många som ägnar oss åt slöjd på olika sätt: slöjdar själva eller älskar slöjdade saker, gamla som nya. När så mycket annat i dagens samhälle måste vara lukrativt, rationellt och ständigt förändringsbart är slöjden underbart motvalls, egensinnig och tidsödande. Därför presenterar Nämnden för hemslöjdsfrågor ”Veckans slöjdhöjdare”. Det kan vara en person, ett föremål, en teknik eller en plats för slöjd. Välkommen att tycka och tipsa!