Att spinna det bästa garnet

I Sverige finns idag ett tiotal spinnerier, varav hälften är sk. Mini-Mills, avsedda för små volymer ull. De större spinnerierna tar emot från 10 kg ull och uppåt.

Vissa spinnerier driver enbart lönspinning, dvs man spinner ull som fårägaren lämnat in och levererar garn tillbaka till kunden. Andra spinnerier köper in ull och har en egen garnproduktion och försäljning.

Under samtalet framkom starka behov om en utökad spinnmaskinpark i landet, bla. med ett större kamgarspinneri som kan spinna tunnare garner avsedda för maskinstickning och vävning. Men även ett kardgarnsspinneri efterlyses, till mer luftiga garner för exempelvis stickning. De spinnerier som finns idag anser sig inte ha råd, tid eller intresse av att anställa mer personal. I takt med att allt fler fårbönder tar tillvara sin ull har väntetiderna i spinneriet ökat kraftigt, nu återigen upp till ett år. Detta kan vara en effekt av ett målmedvetet påverkans- och lobbyarbete från olika håll, men även en effekt av pandemin.

”Att handla lokalt har blivit mer på allvar”, säger Jessica Skytt på Filtmakeriets spinneri Länk till annan webbplats. i en intervju. Där har verksamheten inte påverkats särskilt negativt av pandemin, det småskaliga är inte lika sårbart. Båvens spinnhus Länk till annan webbplats. (Karin Strömberg) kommenterar: ”Man har mer tid att bry sig om fåren och att ta hand om ullen”

De senaste fem åren har importen av ullgarn nästan fördubblats (SCB, mars 2021) till 1129 ton. Intresset för att handarbeta har vuxit, möjligen har pandemin påverkat även där. Garn- och symaskinsförsäljning har skjutit i höjden.

Märker ni av det ökade intresset?
I samtalet med Roger Bush, Wålstedts ullspinneri Länk till annan webbplats., Mats Hannander, Karlsbergsgården Länk till annan webbplats., och Elin Wilson, spinnlärling på Gotlands spinneri Länk till annan webbplats., vittnar alla om, att intresset för lönspinning har ökat markant.

Mats, som driver en Mini-Mill, tar enbart emot lönspinningsuppdrag och känner en viss stress över att väntetiderna ökar för kunderna. Wålstedts tar inte gärna emot lönspinningsuppdrag, utan vill satsa mer på en egen kollektion av garn. Intresset för deras garner har ökat konstant de senaste åren. Minsta mängd ull som de (helst) tar emot är 50 kg medan Karlsbergsgården kan ta ner mot 3 kg. På Gotlands spinneri vill man ha minst 10 kg, vilket ger ca 7 kg garn. Även här har lönspinningsuppdragen ökat det senaste året. ”En lönspinning är ju en stor investering för kunden”, påpekar Roger.

Hur medvetna är kunderna om sin ull och vilket garn de vill ha?
Alla vittnar om, att kunderna blir allt mer medvetna om vilket garn de vill ha spunnet, även om många är okunniga och behöver vägledas. Frågorna blir då många- hur ska garnet användas, hur grovt, hur hårt spunnet mm. Ofta är ullen för grov för att bli ett stickgarn. Mycket hänger på att ullen är rensad från skräp när den kommer in. Det är ofta frågan om en läroprocess, beskriver Mats: ”Skräpig och dålig ull ger skräpigt och dåligt garn”. Dialogen med kunden är oerhört viktig.

”Ibland säger vi nej till uppdraget” när vi gått igenom ullen, menar alla tre. ”Erfarenhet gör att man kan se och känna, ja till och med lyssna på ullen för att avgöra kvalitet och spinnbarhet”, säger Roger.

Elin, som går andra året som spinnarlärling på Gotlands spinneri, berättar om gotlandsullen som är vanligast hos dem. Hälften av landets alla gotlandsfår finns på Gotland. ”Det går att spinna ren gotlandsull”, säger hon, ”med litet skruvande på maskinerna”. Många blandar tex. finull med gotlandsullen för att få bättre spinnegenskaper. De korta fibrerna i finullen bidrar till att fibrerna mer fäster i varandra. ”Aveln på gotlandsull har bidragit till att bottenullen till stor del försvunnit därför att kunder vill ha vackra glansiga skinn. Då blir ullen också grov och än mer svårhanterad”.

Vilken typ av ull spinner ni i era maskiner?
I ett Mini-Millspinneri spinner man upp till 17 cm längd på fibrerna, längre ull blir en större utmaning och kräver i så fall en mycket jämnt fördelad blandning av fibrerna, lika mycket av varje.

Både Gotlands spinneri och Wålstedts klarar längre fibrer, Wålstedts upp till 30 cm, som tex den långa ryaullen. Deras spinnmaskin som spunnit i generationer (nu den femte) är en ombyggd kamgarnsmaskin, anpassad till att göra det kardgarn som de gör idag. Den skulle gå att bygga om till en kamgarnsmaskin.

Gotlands spinneri har en ren kardgarnsmaskin, en ringspinnare, som klarar gotlandsullen bra. Man spinner ett något grövre entrådigt garn samt ett tvåtrådigt eget garn. Som lönspinning tar man emot allt från hund till alpacka. Elin skulle gärna se en utökad dialog med fårbönderna om vad som är bra ull och vad den kan användas till.

Elin berättar också om att hon som ny lärling var orolig för hur hon skulle klara maskinerna. ”Men de gör ju som man ställer in dem, det går att skruva och flytta på valsarna. Det är ullen som är svårast att komma underfund med. Varje säck är olika”, säger hon fascinerat. ”Man måste ha händerna i ullen hela tiden”.

Hur hittar ni er ull?
Roger köper sin ull från Ullkontoret på Gotland, landets enda ulltvätteri. Men när det gäller de mindre raserna, tex. ryaull, som han alltid letar efter, bygger det på kontakter och att ringa runt. Det tar tid och kraft, menar Roger. ”Klipparna är en bra och värdefull kontakt, de har koll på var fåren och ullen finns, kan tipsa fårägarna om att ullen går att sälja”, fortsätter han.
Mats letar inte direkt efter ull då han enbart har lönspinning. Dock vill han alltid ha ett lager garn i hyllorna för eventuella studiebesök på gården.” Under pandemin har det dock inte varit aktuellt att ha gårdsbutiken öppen”, konstaterar han.

Gotlands spinneri har sina trogna leverantörer även om Elin inser, att nya kontakter hela tiden måste tas för att säkra tillgången på bra ull. En föryngring bland fårägarna är nödvändigt, rent generellt i landet, resonerar hela gruppen.

Ett klassificeringssystem för ull – behöver vi det i Sverige?
Den ständigt återkommande frågan, som även lyfts i ett samarbete mellan olika aktörer och i samverkan med föreningen Ullvilja Länk till annan webbplats., där man arbetat fram en blankett Länk till annan webbplats., för att underlätta beskrivning av ull som köps/säljs. Detta för att underlätta dialogen mellan fårägare och köpare. Svenska Fåravelsförbundet har använt denna följesedel vid ullförsäljning Länk till annan webbplats. i arbetet med projektet Cirkulära yllekläder. Blanketterna har varit ute på remiss under höst/vår och utvärderades under våren. Diskussionen fortsätter, behoven är olika beroende på vilken aktör man är.

Behövs ett klassificeringssystem?
På frågan i gruppen av spinnerier – behöver vi ett klassificeringssystem? Svarar Mats nej för sin del, medan Roger säger ja. För honom är det en förutsättning för att kunna köpa in större partier ull av samma kvalitet, ulltyper som liknar varandra, utan att titta på specifik ras, för att komma upp i stora volymer. På Gotlands spinneri sorteras ullen på färg, i nuläget ser Elin inte behovet av klassificering där.

Avslutningsvis – hur ser du framåt?
För Gotlands spinneri handlar det om att hitta nya försäljningskanaler och fortsätta ha dialog med fårbönderna (eller lammbönderna som de heter på Gotland) för att få in bra ull till spinneriet.

Mats talar om att våga investera, att underlätta för små spinnerier att investera i byggnader och installationer av olika slag.

Roger ser fram emot att vi får fler spinnerier, både kard- och kamgarnsspinnerier. Samt att kunna köpa in en stor mängd ull i en ”batch”, tvättad och klar, för att kunna planera sin produktion och spinna det egna garnet för att sedan i lugn och ro kunna erbjuda lönspinning. All ull går att använda till rätt sak. Även korsningsullen är intressant, den som ofta kastas idag. ”Svensk ull har en unik glans och styrka och kan vara attraktiv även utanför Sverige”, avslutar Roger.