Tillbaka till framtiden

Om man vill efterlikna en äldre vävnad eller ett garn som inte längre finns i produktion – hur går det till? Har ullfibern förändrats över tid? Hur kan vi idag utnyttja egenskaperna hos ullen för att nå bästa resultat?


Stefan Moberg, Stefan Moberg Textileslänk till annan webbplats, beskrev sitt projekt Svensk Tweed, som finansierats av Nämnden för hemslöjdsfrågor, där Stefan undersökte möjligheterna att spinna ett svenskt garn till sin Hattersley-vävstol för att väva tweedtyger. Tillsammans med Wålstedts ullspinnerilänk till annan webbplats tog man fram garner i olika blandningar för att provväva och se, vilken blandning som passar bäst. För att få en mer storskalig produktion behövs ett mer rationellt sätt för att samla in ullen, tex. insamlingsstationer. Om garnet ska finnas att tillgå över tid, krävs ett urval av ull som har säker tillgång och säkra leveranskanaler. Provspinningarna kommer att fortsätta tills man hittat rätt blandning. ”Ett intressant, värdefullt och lärorikt sätt att arbeta, en sorts laboratoriespinning som man sällan har möjlighet att göra”, menar både Stefan och Roger Bush från spinneriet.

Hallands kulturgarnsföreninglänk till annan webbplats är en nybildad (2020) förening med 60 medlemmar och representerades av Gertrud Sandberg och Kerstin Paradis Gustafsson. Föreningen bildades som ett stickspår i projektet Ull som resurs i Halland, där man upptäckte att det fanns ett behov från fårägare att lära sig mer om sin ull, ofta då lantrasull. Föreningen vill ta fram ett recept på ett garn som det såg ut då äldre plagg stickades. Man nämner begreppet lantrasull – med mjuk bottenull och långa täckhår, som ger plagget både styrka, värme och glans. Föreningen utgår från de fårbesättningar som finns i närområdet och kommer att hyra in sig i ett spinneri för att laborera sig fram till ”rätt” kvalitet i fråga om fiberblandning, spinnteknik och tvinning. Föreningen kommer inte vara producenter, utan inspirera fårägare till att bilda kooperativ och använda recepten. Gertrud och Kerstin betonar glädjen i att en yngre generation visat stort intresse för föreningens arbete.


Åsa Pärsonlänk till annan webbplats
, handvävare, och Lena Hammarlund, ullkännare och handspinnare, möttes på Väfskolan i Borås. De har fått medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor för att i projektet lantras - ull - produkt undersöka den svenska lantrasullen möjligheter och uttrycksformer inom vävning. De ska titta närmare på ullen, handspinna och handväva prover på produkter lämpliga utifrån fibrernas beskaffenhet. Allt hänger ihop – från fiberns sammansättning till ett slutresultat. Man vill undersöka möjligheterna att hitta ett gemensamt språk för att beskriva egenskaper hos fibern för att nå ett specifikt resultat – en sorts ”handbok” med bilder. En kombination av skriven kunskap och att se och känna vid tex. kursverksamhet och annat praktiskt arbete.

Här finns de medverkandes presentationer: Tillbaka till framtidenlänk till annan webbplats

Presentation bilaga från Hallands kulturgarnsföreningPDF