Mål 11: Embedded design

Som det beskrivs i FN:s hållbarhetsmål, nr 11, Hållbara städer och samhällen, bor hälften av världens befolkning i städer och urbana områden. Även om växande städer är en källa för försörjning och ekonomisk tillväxt, kan staden också bidra till ökade påfrestningar på jordens ekosystem, samt att sociala klyftor ökas. På vilket sätt kan slöjd och hantverksbaserade designmetoder göra skillnad, och vara med och bidra till hållbar stadsutveckling? Detta undersöks just nu i en kurs som bedrivs på Masterprogrammet Embedded design på Högskolan för konst och Design vid Göteborgs Universitet..

Embedded betyder ”innesluten” eller ”inbäddad”, och under sina studier tränas studenterna i att hantera komplexa frågor, och verka inom olika organisationer. Hållbarhet är en central fråga i programmet, men då designuppgifterna blir mer och mer komplexa, riskerar studenterna att fastna i abstrakta teorier om förändring. I kursen tränades därför studenterna i att på ett konkret sätt omsätta sina idéer om hållbarhet i praktisk handling, där prototypande som metod var i fokus. Kursen skedde i samarbete med Prototyp Göteborg som är en del av Göteborgs stads satsning inför 400-årsjubileet.

Bygge av mobilt utekök

Just nu håller ett omställningslabb på att byggas i Frihamnen, med syfte att involvera medborgarna i en dialog om hur staden kan se ut. Studenternas uppgift har varit att designa ett mobilt utekök som kan serva de som kommer att delta i olika aktiviteter i och omkring omställningslabbet. Men köket är inte bara vilket designobjekt som helst. En central fråga har varit att utforska hur köket som prototyp kan bidra till att skapa hållbar utveckling, i detta fall att främja gemensamt lärande, och skapa en social mötesplats.

Kursen började med tre veckors verkstadsstudier, så studenterna skulle bekanta sig med olika verktyg och material. Niclas Hallberg, slöjdare, konstnär och expert inom permakultur kick-startade processen med en hands-on workshop. Designstudenterna fick här lära sig använda enkla handverktyg för att därigenom kunna bearbeta färskt trä, hämtat i skog som tillhör Göteborgs stad. Med inspiration från Otto von Busch, designforskare på Parsons New School i Design i New York, som medverkade på distans via zoom, prototypade studenterna sedan fram ett enkelt kök med hjälp av en vattenkokare. De slöjdade egna ätpinnar som direkt kunde användas i den frugala (enkla) måltiden som serverades i skolans övergivna café, som under veckan gjordes om till en slöjdverkstad. Workshopen gav en insikt om kraften i att kunna skapa med sina händer, och den samvaro som uppstår då en slöjdar, sida vid sida men ändå tillsammans, vilket satte anslaget för hela kursen.

Efter användarstudier, kartläggningar och intensivt skiss-och modellarbete, som konkretiserades i ritningar gjorda med ett 3D program som bas, avslutades processen med att vi byggde köket tillsammans. Detta skedde i en tre-dagars brigadbygge workshop på plats i Frihamnen, ledd av snickarna Isak Berglund and David Furuholm från Egnahemsfabriken på Tjörn. Ca 20 personer* medverkade totalt i bygget, där i princip allt material som användes var återbrukat. Köket ska nu direkt tas i bruk i verksamheten. Dels för att serva de som håller på att färdigställa omställningslabbet, men det kommer även användas i olika utbildningsaktiviteter, ex i en kurs som hålls i anslutning till den marina kolonilott som byggts i Frihamnen. Syftet är att visa hur en kan ta tillvara på mat från havet, ett samarbete mellan Folkuniversitetet och Centrum för hav och samhälle vid Göteborgs universitet.

Ur ett hållbarhetsperspektiv relaterar denna form av designarbete tydligt till hållbarhetmål nummer 11, som handlar om att ”göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara”. Som det står att läsa i delmål 11.3 Inkluderande och hållbar urbanisering, bygger hållbar stadsutveckling på delaktighet, det vill säga att medborgarna inkluderas och involveras i utvecklingsprocesserna. Kapaciteter måste därför byggas så att människor kan vara med och förverkliga sina tankar och idéer, men vad var då slöjdens och hantverkets bidrag i detta fall?

”Till 2030 verka för en inkluderande och hållbar urbanisering samt förbättra kapaciteten för deltagandebaserad, integrerad och hållbar planering och förvaltning av bosättningar i alla länder”

Genom slöjd och hantverk kan abstrakta idéer omsättas att i direkt handling, vilket på ett konkret sätt visar att förändring är möjlig och inte bara något som existerar i teorin. Förmågor byggs i konsten att ’göra själv’, vilket skapar självförtroende och egenmakt. Det fina i det här fallet var att deltagarna tränades i att kunna göra saker tillsammans, vilket von Busch (2013) relaterar till som bygger kollaborativa förmågor.

När en slöjdar och gör tillsammans skapas en speciell atmosfär. Alla arbetar koncentrerat, sida vid sida, men vi gör ändå saker tillsammans, vilket skapar en ’vi känsla’ och delat ägandeskap. Parat med slöjdarens förmåga att tillvarata material och återbruka dem på ett hållbart och resurssnålt sätt, påvisas här hur slöjd och hantverk kan spela roll i hållbar stadsutveckling. Men för att verkligen göra skillnad behöver slöjden involvera fler, och ingå i nya sammanhang, för att därigenom, tillsammans med många andra, bidra till att forma nya hållbara städer och samhällen. Ovanstående exempel visar på en möjlig väg att gå, där slöjd och hantverk bäddas in i ett större system.

Helena Hansson Länk till annan webbplats.
fil. dr och universitetslektor, Göteborgs universitet

Länkar

Göteborgs universitet: Återbruk, lärande och gemenskap när studenterna bygger Frihamnens utekök Länk till annan webbplats.